Jag fick allt jag önskade mig på min födelsedag. Av Döden fick jag som sagt kläder, men jag fick två böcker också. Anatomiböcker, så att jag kan studera skelett och muskler på djur och människor och således lära mig att rita bättre. Jag hade önskat mig det och det kom han ihåg.
Av min syster så fick jag speciella handleds-vantar, eftersom jag är så frusen. De var helt perfekta. Och av mamma fick jag världens mysigaste mjukisbyxor, röda och jättefina. Sedan fick jag jättefina röda kaffekoppar med fjärilar på. Också helt perfekta. Men höjdpunkten var symaskinen. Jag fick en symaskin. Som födelsedagsmat så åt vi fondue, med buljong alltså, inte ost. Det var hela mammas familj och syrran och hennes pojkvän och jag och Döden. Jättemysigt och alldeles perfekt.
Pappa ringde på dagen. Jag ville inte svara. Sedan ringde han på kvällen igen och jag kände inte för att svara då heller, Döden avrådde mig från att ta det också. Han gillar inte pappa, Döden har lärt mig väldigt mycket om vem han egentligen är. En stor narcissist.
Jag firade ju min födelsedag hos honom i lördags, som vanligt så handlade det mest om honom. Jag gjorde det för att man måste göra det, annars skulle han bli så jobbig..Och som vanligt så hade han ingen present åt mig. "Den kommer sedan, jag har en, jag lovar." Som julklappen alltså, och alla andra gånger jag ska få presenter. Och jag svarade "Jaja, det är okej.." Alldeles för van vid det där för att egentligen bry mig. Framor var där också, hon var väldigt söt, trots att hon är pappas knähund, jag gillar presenterna man får av henne. Lite för att pappa inte har något med dem att göra, det är alltid duschtvål och strumpor och sånt, och när jag var liten tyckte jag det var så tråkigt. Nu tycker jag det är underbart, för det är presenter från farmor, det kommer från en del av hennes kärna som pappa inte har infekterat. Han tycker att hon är tråkig som alltid ger sådanna presenter, men trots det så har hon alltid gjort det. Jag vill nästan se det som någon slags revolt, även fast det kanske är för naivt. Som att hoppas. Men det är en del av henne som inte har gett upp, och som inte lyder under pappa. Och det är fint, därför älskar jag hennes duschtvålar och strumpor. Också för att de är som en tröst, trots att man aldrig vet om man faktiskt kommer få en present av pappa den här gången så kan man alltid lita på att man får presenter av farmor.
Min RIKTIGA födelsedag hos mamma var helt perfekt. Jag kunde inte ha fått bättre presenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar