Fuskbyggaren

Igår kom jag på en av mina värsta mardrömmar. Jag har ganska många, eftersom jag gärna sitter försjunken i invecklade katastroftankar.
Men den här var värre. Det var så att det knöt sig i bröstet på det där välbekanta sättet.
Jag gjorde något annat och hörde tv-ljudet i bakgrunden, och då börjar ett nytt avsnitt av "Fuskbyggarna", jag hör Martin Timell berätta om fuskbyggaren som ska sättas dit den här gången. Han har ett företag som har gått i konkurs, han har gått i personlig konkurs -min hjärna bygger på själv också- han har blivit vräkt, han går inte att få tag på, han ger falska telefonnummer och undviker att öppna dörren för myndigheter, han har ett nytt företag under en pseudonym, han kan inte ha det på sitt egna namn eftersom han vill undvika kronofogden och dessutom går han på sjukpänning. Han lovar saker han inte kan hålla och har en tendens att bli ovän med alla nyckelpersoner...

Det är min pappa de letar efter. NU har samhället kommit på en av de där fuskarna, och de letar efter honom. Vart är han? De ska konfrontera honom i TV. Fråga honom hur allt kunde gå så fel.
Jag blir orolig för honom. Han mår inte psykiskt bra heller, han skulle bli knäckt... Men...varför sätter han sig i de här situationerna? Hur har han klarat sig innan han hade mig?

Jag kurar ihop mig i soffan och Döden kommer och håller om mig. Han frågar vad det är. Jag säger att det är pappa igen, och han skrattar lite men blir sedan allvarlig. Din pappa skulle inte kunna komma med på Fuskbyggarna, oroa dig inte, han bygger ju inte husen, han ritar dem ju bara.
Jag förstår att Döden har rätt i det. Men på något sätt så känns det som att pappa kommer att ställas mot väggen. Flera miljoner i skulder kan inte bara försvinna. Och det är ju därför han har sitt företag under den där pseudonymen, för att slippa kronofogden. På något sätt la jag ihop det nu, det här pusslet har fått ett tydligare motiv.
En av de nya pusselbitarna kom igår när polisen ringde och sökte honom. De hade varit på hans adress men han hade inte öppnat. De hade försökt ringa men det var något fel med nummret. Jag frågade flera gånger ifall de skulle berätta för honom att jag var den som gav dem informationen. För jag kunde ge dem det riktiga numret, men jag ville inte att de skulle berätta för honom att hans egen dotter hade angivit honom.
De sa att de inte skulle anhålla honom eller så. De skulle lämna över ett brev. - En delgivning måste det vara, sa Döden när jag berättade om det för honom. Någon har stämt min pappa igen.
Jag gav polisen hans nummer, det visade sig att det bara saknades en nolla. En nolla i mitten saknades. Min pappa öppnar inte dörren för polisen och ger dem ett manipulerat nummer.

För mig så kan han få åka dit. Det är okej, man får inte fuska på det där sättet. Men snälla snälla snälla, låt honom inte hamna i tv, eller på nyheterna..