Det där med att slarva. Det där med att sköta sitt liv ändå. Det där med att vara väldigt ledsen. Det där med att ta på sig Dödens smutsiga tröja som luktar honom, blunda och tänka att han kramar mig, tänka att han inte är arg eller besviken utan bara tycker synd och tröstar. Ta på sig jackan ovanpå. Ge sig ut i solen som inte lyser snällt utan kallt och stickigt.
Det där med att gå till komvux och få reda på att det inte finns kurser förens i Maj. Det där med att förstå att nu måste man gå till Arbetsförmedlingen. Och det där med att bestämma att man gör det imorgon.
Det där med att gå förbi affären och tänka att jag har råd med att köpa godis för mina sista pengar, jag kanske har råd med en semla också.. Kanske en semla. Det där med att komma på att jag behöver äpplen. Äpplen eller semla. Det där med att komma på att jag måste fylla på bönorna som jag åt upp förut idag så att inte Döden blir ännu mer besviken. Jag har råd med bönor och godis, om jag betalar kontant med småpengar och tar resten på kortet.
Det där med att komma på att man håller på att göra det igen.
Det där med att titta åt ett annat håll när man går förbi semlorna. Ta en annan väg och slippa gå förbi godiset. Plocka äpplen så att man kan gå hem och göra gröt istället.
Det där med att packa ner bönor i tomatsås och äpplen i en ICAkasse och gå hem.
Det där med att undra om det någonsin blir bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar