Sedan när jag somnade så drömde jag om ett hus. Det var ett stort mörkt hus. Väggarna och golven var tjocka, och träet som de var gjorda av hade mörknat. Hela huset var av trä. Det var flera våningar och trapporna var trånga och nötta. I varje rum fanns det saker, gamla möbler och tavlor och från länge länge sedan. Ingen el fanns det, utan här och var hängde ljusstakar och fotogenlampor. Drog man med handen över fönsterbläcken så var det gamla virket strävt, men golvet var lent av tusentals fotsteg.
Det var mitt hus. Eller det stod på gränsen. Det kunde bli mitt om jag sa att jag ville ha det. Och jag tittade på det och undrade om folk skulle förstå att det var det finaste huset jag sett. Och jag ville inget hellre än att få bo där. Och jag tänkte precis säga att det var mitt, mitt, mitt.
Och då vaknade jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar