Döden har en katt. Eller ja, det är min och Dödens katt. Det var jag som tjatade mig till den, den föddes ungefär samtidigt som jag och Döden träffades första gången. Döden har haft katt förut, han har haft flera stycken, den senaste var en bengal. En bengal är en jättefin sorts katt, den Döden hade kunde aldrig hålla tyst och så var den överviktig. Jag är säker på att jag hade älskat den. Det gjorde väl Döden också men tillslut så räckte det inte för att den skrek så mycket. Den fick flytta in hos någon som hade längre stubin.
Natten till idag så fick han väl något som liknar en deja vu, det var nämligen någon som tjoade och sjöng.
Våran lilla kattflicka börjar bli könsmogen. Livet är inte lätt när man är en kåt innekatt. Hon har börjat springa runt och leta i lägenheten medan hon ropar och knorrar. Hon letar efter prinsen. Vart är han? När kommer han? Och på natten är det nästan värst, då går de där människorna och lägger sig och är så sjukt tråkiga så att man bara inte kan tänka på något annat.
Jag känner för henne. Jag tycker faktiskt jättesynd om henne. Ensam och jättekåt.
Men vi har en plan på hur vi ska fixa det här.
På torsdag så ska hon få en kompis.
Än så länge är det bara en liten liten prins, men han kommer att växa till sig och bli drömprinsen. Det tror jag och Döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar