Nejnejnej!

Jag undrar lite över det här med man och kvinna. Och att vi ska vara varandras "motsatser" och att det inte behöver vara så. Vi kanske är lite olika på vissa ställen, men inte är vi motsatser. Det här med att kvinnorna har gjort det "typiskt kvinnliga" till något dåligt. Vi ska få vara som "typiska män". Istället för att alla är lika vill vi ta över mansrollen. Om vi gör det till en dålig sak att vara hemma med barnen, vad ska det leda till? Varför kan inte alla sträva efter att få vara hemma med barnen, istället för att sträva efter karriär och makt?
Feminister står och skriker efter mer makt åt kvinnan. Men vad är det för värld? Varför ska vi sträva efter makt? Det är väl inte bara jag som tycker att repliken "Men vadå, alla vill väl vara minister? Det är ju hur mycket makt som helst!!" är så fel som det bara går.
Det känns som om kvinnorna har missat något. Kampen om jämnlikhet har blivit en kamp om makt.
Om jag var kille skulle jag vara som Döden. Han vill inte jobba, vem vill jobba?(Fast man måste ju, vilket suger.) Han vill vara hemma med mig och våra framtida barn.
Ja, jag spottar på karriären, och makten. Jag vill ha fredagsmys.