Nu måste jag lägga till, som fortsättning på förra inlägget, att jag senare träffade folk som var värre. Nu pratar jag om det där med dödslängtan. Men han var ändå den första, han från gymnasiet.
Jag fastnade för en som hade det på ett annat sätt, genom att ge sig ut i skogen alldeles ensam och vara borta i veckor, genom att supa sig full och klättra på tak, genom att experimentera med allehanda droger.
Det där med att leka med livet har alltid fått mig att se hjärtan.
Men den här sagan slutar som alla mina andra sagor;
Sen mötte jag Döden och han var modigast av dem alla. Han hade gjort allt och han var en salig blandning av det bästa av alla de som jag hade fastnat för förut.
Jag slutar aldrig att fnissa förtjust när han berättar om alla saker han har gjort. Dumdristiga, farliga, omogna saker, de där tuffa sakerna, de där sakerna man gör när man inte har något att förlora.
Han HAR gjort dem, men han är vuxen nu (om man bortser från när vi blev tagna av polisen i höstas)han skulle aldrig få göra dem nu, men jag är fortfarande glad för att han har gjort dem.
Ja, barn, det är AStufft att röka allehanda saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar