Trötttrötttrött

Idag är jag sval.
Sedan hörde jag en dikt om kärlek. Den var fin och innehöll små fina liknelser. Jag gillar liknelser, det är inte bara så att jag gillar mina egna liknelser som ibland ter sig som  tre ormar som man bundit ihop i varnadras svansar. Oj, nu gjorde jag det igen. Jag lovar, jag tänkte inte på det, det bara kom.
Att vara mina ex's stuntman, och göra sakerna de aldrig vågade. Ja men det låter ju fint. Jag tycker det faktiskt. Och så lägger poeten till "som tex. att lita på dig". Ja, tänker jag, det var fint. Men det första jag tänkte på var som tex. att ge mig smisk.

Sval, sval, sval.

Eller trött?

Jag ville måla något och jag var precis påväg att göra det innan jag kom på att jag fan inte pallar. Jag kanske behöver någon med en piska. Jag vet inte. Jag vet bara att jag är helt initiativlös när det kommer till allt annat utom att äta pannkakor.

Av någon anledning har jag nynnat på "Dansa, Fastän" när jag har ätit saker jag inte borde de senaste gångerna. Men inte något annat än just de sista fraserna i låten. Om och om igen. "Om ett år eller två kommer det här va' över, om ett år eller två kommer det här va' över, om ett år eller två kommer det här va' över, om ett år eller två är det aldrig över...."