Hemma

Jag har ett hem. Jag har faktiskt ett hem för första gången.
Jag planerar att bo här längre än jag bott på något annat ställe. Det längsta jag har bott på ett och samma ställe är ungefär 4 år, och det var innan mamma och pappa separerade, alltså när jag var 5 år.
Jag har faktiskt aldrig haft ett eget hem. Inte ens när jag flyttade "hemmifrån" och bodde ensam i ett och ett halvt år så kände jag att det var hemma. Jag visste att jag bara skulle bo där i som högst tre år och jag trivdes aldrig.
Jag känner redan nu att jag kommer trivas här. Jag trivs här. Det är rätt stad, rätt plats. Det är lagom nära till där jag växte upp och lagom nära innerstaden, det är mitt alldeles egna ställe.
Jag kan känna att jag ska bo här när jag gifter mig, när jag och Döden skaffar hunden som vi har pratat om, och när vi skaffar vårat första barn. Jag vet på vilken vägg våra bröllopsfoton ska hänga.
Det är hemma helt enkelt. Mitt första riktiga "hemma".